|
|
 |
 |
 |
 |
 |
| Wolin, Richard |
| Heideggers barn |
| Hannah Arendt, Karl Löwith, Hans Jonas och Herbert Marcuse |
| Översättning:
Dalén, Hans |
| |
|
Inbunden | 288 sidor | Tryckår: 2003
|
| ISBN: 978-91-578-0430-3 |
| ISBN10: 91-578-0430-3 |
| Artikelnummer: 796 |
|
Pris: 190 Kr.
|
|
Lagerstatus: Definitivt slut
|
| |
Martin Heidegger är kanske 1900-talets störste filosof, och hans verk stimulerade mycket av det i modernt tänkande som är originellt och slående. Som förförande lärarpersonlighet drog han till sig Tysklands skarpaste intellektuella under 1920-talet. Många var judar, vilka till slut skulle bli tvungna att försöka försona sitt filosofiska och, ofta, personliga engagemang för Heidegger med hans skändliga politiska uppfattningar.
1933 förenade Heidegger sitt öde med nationalsocialismen. Han tillintetgjorde karriären för judiska studenter och brännmärkte professorskolleger som han ansåg vara otillräckligt radikala. I åratal undertecknade han brev och öppnade föreläsningar med ”Heil Hitler”. Han betalade medlemsavgift till nazistpartiet ända fram till det bittra slutet. Lika problematiskt för hans forna studenter var hans tarvliga försök att sätta existentiellt tänkande i nazistiska syftens tjänst och hans vägran att någonsin avsvärja sig dessa handlingar.
Denna bok utforskar hur fyra av Heideggers mest inflytelserika judiska studenter gick i närkamp med hans nazistiska anknytning och hur det påverkade deras tänkande. Hannah Arendt, som var Heideggers älskarinna och student, kom att bli en av seklets största politiska tänkare. Karl Löwith återvände till Tyskland 1953 och blev snart en av dess ledande filosofer. Hans Jonas blev berömd som Tysklands främste miljöfilosof. Herbert Marcuse nådde ryktbarhet som företrädare för Frankfurtskolan och ledstjärna för den nya vänstern.
Varför kunde inte dessa briljanta hjärnor se vad som fanns i Heideggers hjärta och i Tysklands framtid? Hur skulle de efter kriget på nytt värdera Tysklands intellektuella traditioner? Kunde de rädda aspekter av Heideggers tänkande? Kunde dessa heideggerianer förlåta eller ens försöka förstå det förräderi som begicks av den man som de beundrade så? Heideggers barn placerar dessa paradoxer i det vidare, grymt ironiska sam
|
|
|
|
|
